Be Happy!!!

En fyrfoting kom på besök i går.Känns fantastiskt fint både att få äran att ta hand om min väns bästa vän en hel dag/kväll.Och det glädjer mig alltid lika mycket över att få vara med och se vilket oerhört fint jobb hunden och husse har ådstakommit.

Sonen är lätt att få med ut,han har redan fickan laddad med belönings godis.Han vill gärna vara hundförare och det fungerar alldeles utmärkt.Inte helt oväntat så hamnar vi på strandpromenaden,hittar en fin plats att pausa på,kastar "macka" på isen och lyssnar på ljudet av krossad is (som grabben av någon märklig anledning gillar)

Vi sitter på en lång trädstock och just där och då är livet verkligen enkelt.

Vi har inga bekymmer,vi skrattar,tramsar,pratar om att vara vuxen och att vara ung.

frågan kommer plötsligt och spontant;

-varför blir aldrig du gammal  mamma?

-Va?Vad menar du?

Jamen,borde inte du vara gammal nu egentligen?Som farmor typ?

Jag blir både snopen och överumplad av frågan,men jag förstår vad han menar.

När jag säger att jag nog har stannat i växten,så gapskrattar han.Och jag med såklart.

Sedan pratar vi.

Om varför jag är som jag är.

Och inte blivit mera vuxen än så här.

Jag lovar att försöka bättra mig och bli mera anständig,eller vuxen.

-nej för fan,då blir det bara tråkigt ju.Var som du är,fast snälla-sluta att sjung medans du lyssnar på musik i hörlurarna,för det låter fördjävligt.

Ärligheten är bäst.

Tänk att få vara som jag är,och det enda som jag behöver  sluta med är att sjunga med hörlurarna.

För mig är det ett ganska fint kvitto på kärlek.

Just i den där stunden,på trädstocken med min son och den svarta Vargen som livvakt-där skulle jag gärna stanna kvar.

Jag skulle behöva hämta dit några viktiga personer till i och för sig för att stanna föralltid,men jag nöjer mej gott med att vara där,i stunden.Och njuta till fullo.

Min dotter är alltid med mig i tankarna,och mitt hjärta är sprängfyllt utav henne.Jag beundrar hennes framsteg och att hon äntligen kan göra fel,utan att gå sönder.

Ibland är vi som hund och katt.Vi längtar efter varandra,och när vi äntligen träffas så behövs det bara en blick ibland så slår triggers igång.Ibland på henne.Och ibland på mig.

Ibland hanterar vi det jättebra,och ibland går det bara inte att hejda.

Men till och med det är okej,det betyder att vi har gått framåt.Att vi har lärt oss,att oavsett vad,och hur mycket vi än morrar åt varandra-så står vi båda kvar.Det är ett framsteg utan dess like.

Ibland "glömmer" jag bort att hon faktiskt är en stor tjej.

För mig är hon desssvärre alltid min lilla tjej.

Naturligtvis hänger hon hellre med pojkvännen än med mig-och trots att det glädjer mig mer än ord kan beskriva så sticker det samtidigt till i mitt lilla hjärta.

Det känns som om jag har förlorat så mycket tid och så många år med henne-och jag vill ta ifatt varenda sekund.

Jag glömmer bort att ingenting kan göras om.

Jag måste vara här och nu-och njuta av att hon är här nu.

Det finns ingenting att ta ifatt.

Det finns bara massor av se fram emot tillsamans.

Jag blundar en stund där på stocken och jag försöker att njuta av det där förbannade ljudet av is som krosssas.

Vad fan är det som han tycker så mycket om med det egentligen tänker jag med ett litet leende trots allt...

Jag sträcker på mig.

Jag är stolt just nu.

och väldigt väldigt lycklig.

Alla bekymmer är för stunden långt långt borta.

Jag tänker inte ägna dem en sekund av idag.

Jag vet att det väntar en tuff vecka.

Men idag-är en fredad dag.

Tack till Vargen som är en utmärkt livvakt,terapi hund och bästa vän.

Tack till ungens ärlighet.

Tack till allting faktiskt.

Inte helt oväntat avslutar jag med att välja Tacksamhet.

Ps.Dörren till Na behöver vara öppen,så är det.

En vän till mig har somnat in pga drogen.

en annan vän har gått vilse ut i kylan.

En annan vän är vilsen.

Dörren behöver öppnas.

Jag har minst sagt fullt upp varenda dag,men jag har inte råd eller mod att låta dörren till mötet vara stängd.

min beroendesjukdom är slug.

och jävlig.

När man minst anar det-så rycker den undan benen på en.

Så,jag behöver omorganisera mitt dagliga liv en aning och faktiskt prioritera .

Det vktigaste först.

Dörren behöver öppnas punkt slut.

Jag öppnar den mer än gärna!!!

//J.N