EN HELT VANLIG DAG...

OCH upp stiger solen...ÄNTLIGEN!Tänk egentligen vad en gnutta sol kan göra med en!

gnällspiken i mig har fått ge vika lite för lite mera positivitet,lättare tankar och framför allt något  sundare .Det var på tiden och mycket efterlängtat!

En arbetsvecka är över och framför fötterna ligger en ledig helg att förvalta.Fast ledig helg från jobbet betyder ju inte ledig från livet.Allt som inte blivit gjort i veckan behöver nu göras.Planering inför den kommande veckan behöver göras.Rutiner behöver sättas på plats och till varje planering behöver en B plan struktureras upp.Den behöver sitta lika gjutet som A planen.

så fuck off till ledig helg.

ledig helg är bara ett ord.

Att leva livet och forma det som det bäst passar-det betyder i verkligheten att ledighet endast är ett tomt ord.

kanske låter detta som rent missnöje?

nej.

nej nej nej.

missnöje blir det dock OM jag inte gör det som behöver göras för at saker och ting ska fungera.

missnöje blir det om planering och struktur fattas.

missnöje blir det om rutiner saknas.

missnöje och kaos blir det om npf diagnoser får/kan "härja" fritt.Det blir lite som ett ko utsläpp deluxe.

kul att kika på på avstånd-men inte lika skoj att vara mitt uppi.

och efterrätten av det blir lite som att vaska guld,Man vägrar att ge upp för att man vet att det finns guldkorn där i någonstans som bara väntar på sin rättmätiga uppplockning.

klart man inte ger upp.

När man vet detta så känns det plötsligt inget besvärligt eller jobbigt med att avsätta den sk lediga tiden till att istället planera.Strukturera.ritinera.Göra scheman.

A och B planer.

kanske en C plan också.

För,

när allt detta är gjort,då slipper vi kaos.

vi slipper koutsläpp.

vi slipper go bananas.

vi slipper tjafs.

oro.

vi slipper vända och vaska vartenda sandkorn för att hitta en liten guldklimp.

Vad får vi istället,?

Vad tjänar jag på att avsätta min lediga tid?

OMG,jag har allt att vinna på att göra det.

Och inte bara jag har användning av vinsten.

Den sprids som en löpeld i familjen,och flyttar in hos var och en av oss.

Full gas och tvärbroms slipper krocka(adhd och autism)

adhd och add slipper slipper bli osams om att sätta fart eller att dra ut på att sätta fart

orimliga krav som vi ställer på oss själva slipper slå undan fötterna på oss.

Misslyckande får ingen plats i våra liv.

"skeppet" slipper 4 villrådiga kaptener,och får nöja sig med en som styr skeppet.

Skattkartan är egentligen en planering för hela familjen,men med en tillhörande individuell för var och en.-och därmed slipper någon(eller allihopa) att åka vilse.

Jag skulle vilja lyfta en grej bara.

I min familj så är jag den som allra mest faktiskt hellre liver livet utan planering.utan tider att passa,eftersom detta är mitt absolut största problem...

Jag kan inte tänka mig en värre svält för själen att behöva göra samma sak,varenda dag.Att ordagrant följa planering,tider,rutiner och tider...gahhhhhhh.

Jag får nästan magsår av tanken.

naturligtvis överdriver jag detta när jag skriver om det-för att ge en så sanningsenlig bild som möjligt.

Fast,överdriften är i sanningens namn nästan minimal.hihi.

jag vill tillägga att jag ändå inte vantrivs eller avskyr detta sätt att leva.

absolut inte.

jag älskar det-eftersom det får hela min familj att fungera allra bäst.

och tro mig-när jag åker till mitt jobb så slösar jag gladeligt en hundralapp extra i soppa pengar bara för att ta en extra sväng,hahaha.Och för att slippa åka samma väg varenda dag.

Varför?

För att jag behöver uppleva och se nya saker,helst så ofta som möjligt.

Jag skruvar upp musiken och jag sjunger med så högt jag bara kan.Jag vet tt det hörs ut ur bilen,men det bjussar jag på.

Jag stannar gärna till om jag ser något fint och tar gärna typ 100 kort från olika vinklar.

Det kan vara allt från en vackert träd,en gren som ramlat av.En väg som korsas eller ett moln över mitt huvud.Vad som helst som fångar min uppmärksamhet.

Jag lyssnar på musik som mjukar upp min själ.

kanske behöver jag gråta?Då gör jag det.

kanske behöver jag tänka igenom något-då gör jag det.

Musiken har alltid varit min vägvisare.

Och att skriva såklart.

Min adhd får utlopp och min inre frid får en boozt.

Och med det kommer efterrätten som en blixt från klar himmel;

möjligheten att förvalta de kommande 24 timmarna på absolut bästa möjliga sätt.

att vara nykter och drogfri oavsett vad,och att vara tillfreds med det,slippa vita knogar och en slumrande best(beroendesjukdomen)som kanske vaknar till.

jag har allt att vinna,

på att låta bli att "vara ledig".

Med risk för att bli idiot förklarad på riktigt avslutar jag med dessa ord;

jag har gått igenom väldigt mycket.

Otroligt tuffa saker där liv eller död gått hand i hand och på något sätt smältigt i hop till en...

jag har sett döden i vitögat.

Jag har sett vad psykisk ohälsa gör med människor

jag vet vad som finns i det mörkaste mörker

jag har fört en kamp mot myndigheter och självaste staten.

Det har varit påfrestande och ömsom tufft.

MEN ändå är den absolut svåraste kampen min egen mot klockan tex.

och mot rutiner...

och lite ironiskt är det väl 'ändå att den som är minst bekväm och sämst på att hålla ordning på åetrkopplingstider,boka möten,hålla kontakt med skola,sjukvård,instanser mm,och den som har svårast för det-det är den personen som håller i trådarna.

hmpff.

det förvånar mig att det är jag.

men det glädjer mig också,för det är en utmaning utan dess like.

det gillar jag!!!

Njut av livet,även när inte solen skiner.

Det finns något vackert i allting...

det gäller bara att se det och att vilja hitta det!!!

//J.N