från menlös till egoist...

Det är tidig söndag morgon.Jag vaknade före alarmet i dag.

Ja,jag hade alarm på fast det är söndag.(lördagen var den bestämda sovmorgonen.Och döm av min förvåning när jag vaknade före väckarklockan .Inte just innan utan faktiskt  1 & en halvtimme innan.Försökte somna om,kurade ihop mig som en kanelbulle men mina tankar var redan väckta och jag smög upp och tryckte på kaffet.Tände ljus i mitt sovrum och plockade ihop mitt lilla "hemma kontors fix och trix bra att ha grejer,.En lunta med hittills omöjliga ansökningar att förstå sig på, till fkassan och såklart schema planeringings kitet åkte med.

Jag börjar min morgon i de levande ljusens rogivande sken.Mitt livs viktigaste beslut.Hur långt är jag villig att gå,och hur villig är jag att släppa saker som kletar fast sig på mig,som kan påverka min dag?mitt tankesätt?Humör?

Mitt tillfriskanande och återhållsamhet vilar inte på ren tur idag.

Tack och lov.

Jag är i allra högsta grad villig.

Saker som stör min frid behöver jag ta i tu med nu.Inte sen.Inte lite senare.Inte i kväll.

Nu genast faktiskt.(efter detta skrivits klart.)

Mitt huvud är lite rörigt och just nu är det lite svårt att klura ut exakt vad som är vad på något sätt,att jag har mina aningar hjälper,men föga lite i det stora hela.För om jag släpar med mig #skräp och olösta konflikter"så kommer det att stå i vägen för det som jag behöver så mycket bättre,Sinnesro.

Tänk att det där lilla ordet betyder så mycket.och betydelsen utav det är inte hugget i sten.Samma ord,olik innebörd-beroende på mig själv,eller omständigheter,på andra människor,händelser osv.

Sinnesro.

Ett fint ord och ett minst sagt mycket behagligt tillstånd att vara i.

När jag röjt och städat upp inne i mitt "mentala biblotek"så tvivlar jag inte på att sinnesro omsluter mig med värme och en känsla av att vara absolut trygg.

Men här och nu till att börja med.

Levande ljus.

Favorit musiken spelas om och  om igen från min dator(att airpodsen pajat är en stor sorg för mig eftersom de är rent av livsviktiga för mig)men jag är nöjd med att kunna sitta här i min alldeles för stora säng och känna mig lite "royal" med alla fluffiga,varma goa täcken och ett kuddberg som inte liknar någon annans.

Snön håller på att regna bort,vilket glädjer mig oerhört.Hoppas det fortsätter så.Det får gärna spöregna dygnet runt tills det är borta och våren kan smygtitta fram!Om exakt en månad så börjar jag på ett nytt arbete.Jag längtar så jag tror jag sprängs.

Skulle vilja snabbspola fram tiden,men så minns jag en väldigt viktig detalj.

Att göra fina och bra avslut är viktiga.samt att ge fan i att vilja framåt fort fort och ännu fortare för att det väntar något roligare där framme.Jag behöver ta väl hand om varenda dag,till och med de som inte alltid faller mig i smaken.

Vid ett flertal ggr den sista tiden har det inträffat saker som fått en märklig avslutning.

Gången uppe på lasaretts parkeringen till ex.En äldre kvinna med rolator och väldigt svaga ben,både av ålder och av snö och is överallt.Hon var stressad och letade efter den där apparaten att köpa p-biljett i...

-den har dom slutat med talade jag om.

oj då.

-hur betalar jag då min biljett?

-har du inte laddat ner appen?

-vad hade jag gjort sa du?

-det finns en parkeringsapp...

jag såg på henne att hon inte förstod riktigt,och hon tittade på sin handled igen.På klockan alltså.Hon tillhör inte skaran som har hela sitt liv inpräntat i den där lilla fantastiska allt i allot=telefonen....

-har du någon parkeringsskiva i bilen lilla tanten?

-???vad är det för skiva?vart kan jag köpa en sådan?

-vet du vad,vänta här så ska du få min.

-har du en att sälja till mig menar du?

-NEJ.Du får min .

hennes glädje den var betalningen .

-tack kära människa,det finns fortfarande änglar i den här världen,tack.!

-det finns änglar självklart.Här står ju två stycken svarade jag och gav henne min egen parkeringsskiva.

-Men nu har ju inte du någon sa hon.

-nej inte just nu-men jag tror det är lättare och mindre besvärligt för mig att hämta ut en ny,än för dig.

Hon tackade mig igen.

Vi vinkade hej då och jag åkte nöjd därifrån.

Dagen flöt på och så fick jag ett samtal om att behöva åka till apoteket genast,hämta ut ett väldigt viktigt recept till ett utav barnen-och uppenbarligen åkte jag i väg utan min hjärna(för annars skulle jag ha kommit ihåg att min parkeringsskiva inte fanns kvar i min bil längre...gahhhhhh)

snabbt in på apoteket och ut igen-och jodå,visst tusan hade jag fått böter.

man kan säga att det kostade mig tre hundra kronor att hjälpa den gamla damen....

Förra måndagen hjälpte jag till att frakta ett skåp i min bagade som jag körde upp till nystatade tjej gruppen till lokalen som vi då får låna av KNYTPUNKTEN.

jag levererar skåpet.

några av knytpunktens besökare har svårigheter att lämna lokalen,men till sist går det och tjejgruppen kan starta.

jag hade förhinder att vara med själv så jag var endast där inne i ca 25 min från ankomst till att jag skulle åka iväg.

När jag kommer ut är min tuta sönderslagen...

Den bärbara musikspelaren,två träningsvåskor och ett par ute skor är borta.

Kostnad;1500 kr i självrisk för att få rutan lagad.

-men för i helvete....Ser det ut som om jag skiter ut pengar eller vad????????

Tacksam för att en kompis man kunde rycka in med väldigt kort varsel och hjälpa mig med tillfällig lösning av ruta.(400kr)

Polisanmälan är gjord.

Men ändå dyker tankar på sk hämd upp först.

Hur gärna jag skulle vilja slå sönder knäna på honom som gjorde detta med fälgkorset i bilen.osv osv.Det blixtrar i huvudet.Jag tillåter det.En liten stund.

Men sedan behöver jag släppa det.

För hans skull.

Men framförallt för min egen.

Ska man dra det längre så är personen som gjort detta långtifrån frisk,beroendessjukdomen får människor att göra väldigt märkliga och dåliga val.

kanske var min musikspelare han chans att slippa av avskyvärd avtändning?

Jag har varit "som honom".

Jag har varit bostadslös.

jag har varit ingenting värd.

ettenda stort självförakt.

Då spelar det liksom ingen roll vad man gör.Det kan aldrig bli värre på något sätt.

(att slå sönder knäna med ett fälgkors,det skulle göra ont.och om någon tog mig på orden så vill jag upplysa om att ;ja,i tanken har jag redan slagit sönder de där knäna.Men när jag springer på honom härnäst så kommer inget vålsamt slagsmål uppstå eller trasiga knän att förekomma..

Jag är nog alldeles för menlös för det.tack och lov.

Nog om det.

Det där är saker som har hänt.

Jag kan inte få dem ogjorda.

Jag kan om jag vill låta de förstöra en nya dag varja dag och reta mig på det,på det som har hänt.

Men varför?

hittar jag sinnesro i det?

blir det behagligt?

jag vet inte hur det är med dig som läser,men jag personligen blir allting annat än behaglig och tillfreds av att vara arg,uppretad och förbannad,bitter och sur???

jag blir så påverkad av det att autoamtiskt typ åker upp en skyddmur runt mig där jag fångas själv i dåliga känslor och spottar eld som en ilsken drake innanför-medans det ljuva livet pågår förfullt utanför.

Vad behöver jag välja för att uppnå ett gott liv den dagen?

jag behöver göra upp med vansinnigt arga draken och sedan sparka ett hål i muren och kliva ut och joina behagliga livet.

Valet är mitt.

Inget svårt val.

Tack för ordet//J.N