Full gas, tvärbroms och ett dygns migrän

Det började med ett dygns ihållande migrän, den där sorten som får en att ifrågasätta både livsval och belysning. Samtidigt försökte jag pussla ihop en fungerande struktur för vardagen och lilla familjens: dagliga mål, rutiner och möjligtvis även  någon form av vuxenpoäng. Problemet? 

jag vill inte kalla det för problem-för det är det inte,men jag kan däremot hålla fast vid att det mycket väl kan vara problematiskt att få ihop allting ibland.

En minut planerar jag storslagna projekt, nästa minut stirrar jag på väggen och undrar varför kalendern ser ut som ett avancerat escape room. Så jag försöker bygga ett system som funkar oavsett läge: små, tydliga mål när allt går i 180, och snälla, minimala uppgifter när jag mest liknar en mänsklig potatis. Resultatet är en märklig men fungerande mix av to-do-listor, pauser, och en ömsesidig pakt med min hjärna: jag lovar att inte överdriva, om den lovar att inte krascha mitt i allt.

Mitt livs viktigaste beslut togs i morse med filten över huvudet och en känsla som skrek att det här är så nära en hjärnblödning man bara kan komma...Det var inga problem med själva beslutet,men att det gjordes i all hast däremot.Men nöden har ingen lag,jag gjorde så gott jag kunde!

Tankar på alkohol?andra droger?

För mig är det viktigt att skilja på att ha tankar på det,och att ha sug.Det är helt olika saker.

Det skulle vara skrämmande Om jag inte hade tankar på det ibland-jag har ju trots allt en beroendesjukdom.

grejen är sedan,vad är det för tankar jag har?

Är jag frestad?

Sugen ?

Nej,mycket tacksamt nog så är jag vare sig sugen på alkohol eller annat.

Jag har alltid lyssnat på mycket musik och en del låtar är direkt kopplade till olika tillfällen,påtändningar,avtändningar eller fyllor i sus och dus-och ibland kan jag lyssna på dem även nu utan att påverkas negativt av det.

Och vissa dagar känner jag att nej,det får nog bli en annan låt idag.

Ganska enkelt!

Jag är tacksam över att jag tillslut efter många års aktivt användande med förödande konsekvenser tillslut anammade min sjukdom.

Det var början till ett helt nytt sätt att leva-och hur jäkligt det än ibland,så har jag aldrig någonsin ångrat en enda av dem nyktra drogfria dagarna.

Att vara fri från skiten innebär ett liv i frihet.

Tänker alldeles straxt inta soffläge med sonen och om jag känner oss två rätt så kommer vi att somna som stockar där båda två.

Att ge upp är aldrig ett alternativ.

Det är aldrig försent och ingenting är omöjligt!

J.N