En påminnelse...

Lyxar till det med kaffe på sängen till mig själv idag igen.Om det fortsätter så här så kan man säga att jag skapat en vana!hihi.En god vana.

Möte i en gemenskap där tillfrisknande är ledordet.Tack till dig som öppnar dörren,kokar kaffe och gör det möjligt för mig (och många fler....)att slippa gå vilse.

Oerhört tacksam över att jag får nåden att vara fri och levande en dag i taget.Det fungerar.

Flera års väntetid till bup är snart till ända.

Igår plockade jag fram alla "hjälpmedel",alla knep och knåp som jag kommit på och som har varit till stor hjälp,alla små häften med uppdrag till pojken med den blytunga ryggsäcken...

Jakten på att hitta det som fungerar för honom beroende på dagsform...

Alla anteckningar jag gjort.Alla kom ihåg lappar.Alla album med egna bilder på knasiga streckgubbar med allt från ont i magen till ilska...

alla pratbubblor som jag skrivit på servetter på olika kondis ställen eller picknickar.

Varför på servetter?

ibland för att det varit det enda pappret till hands just då.Men också av andra anledningar.

jag är egentligen en slavig person,men uppenbarligen inte när det verkligen gäller.

Nej,jag eftersöker inte att höjas till skyarna för mitt mästerliga grundliga fantastiska och nödvändiga knep Å knåp för att hitta sätt att lätta på ryggssäcken...Jag har bara gjort så gott jag kunnat,som de flesta andra föräldrar gör för sina barn.

Jag blir förvånad när jag kikar igenom allting-och jag blir varm i hjärtat när det plingar till i min telefon...

-godnatt bästa mamman.jag älskar dig...vi ses i morgon!

I dag vill jag påminna alla om att det aldrig är försent.Och att ge upp aldrig är ett alternativ.

Ensam kan man inte göra så mycket-

men tillsammans  kan vi göra underverk.//J.N