Ta varningssignalerna på högsta allvar!!!
söndag och en krypande ångest.svårigheter att varva ner.att vara stilla.Att Göra tillfällen för att få utlopp.Att omedvetet medvetet skapa lite kaos,listan kan göras lång,och säkerligen handla om en rad olika saker.Men just det här nu handlar om att få utlopp för känslor som finns och som känns,men inte har ett samlat namn.Här hemma kallar vi dem trassel.
Kan du föreställa dig hur det egentligen känns att vara en ung person som kräver tydlighet?Faktiskt nästan övertydlighet)att behöva så strama tyglar att det liksom inte finns plats för någonting som skulle kunna rucka på inrutningen?Där i finns trygghet,förutsägbarheten i allra högsta grad,ingenting nytt ploppar upp,inte drastiska förändringar,inte ens förändringar som inte är drastiska.Det bara är såsom det ska vara.
och samtidigt,hur märkligt det än låter så finns det en sida till av den inrutade boxen.
Den sidan behöver ett händelserikt liv,En timme måste gå tredubbelt så fort som timmen i inrutningen.
Varför gå när man kan springa?
varför äta sakta när man kan äta fort?
varför göra en sak i taget när man kan göra flera saker samtidigt,(det händer att man lyckas flera saker samtidigt,utan att glömma en enda eller några-)men i det här läget är det inte heller det som är målet,det är bara full gas som gäller och man kan inte justera gasen riktigt .Man kan bara köra plattan i mattan som det heter..
Hur skulle ditt liv bli om du från och med nu skulle ha/vara så här?
Om halva du vill göra saker i ordning och i reda,du vet exakt vad som väntar,inget nytt,inget som förvånar eller stör din ordning och reda utifrån.Du gör saker i ordningsföljd och för dig är det här ditt trygga liv som du trivs med till fullo.FAST samtidigt så har du plattan i mattan och springer snabbare än någon travhäst i världshistorien.Den här sidan av dig gillar det.Det gör att du känner dig levande.Du tycker om utmaningar,nya händelser,nya upplevelser,du vill testa på nya saker,varför göra samma sak som man redan gjort?
Hur skulle ditt liv bli om det var du som hade full gas och samtidigt tvärbroms?
Adhd och autism är just full gas och tvärbroms.
Man kan ha det ena.
Eller det andra.och ganska många hittar hem trots det,och ibland till och med tack vare det.
Och för många kan det vara besvärligt som bara den.
Och så finns det de som har både full gas och tvärbroms-SAMTIDIGT.
föreställ dig,.Det är sannerligen inte lätt,inte när man är liten och kanske inte heller när man är lite äldre.
Men nu är vi där igen,Med rätt hjälp och rätt förutsättningar så är ingenting omöjligt.
Tillbax till känslan som vi kallar trassel.
Här hemma vet vi vad den är,hur den känns,hur den påverkar,slår knut på,eller bara galopperar så fort att man springer förbi kurvorna.
För mig har det blivit lätt att läsa tydliga,nästan osynliga signaler.Inte för att mata ett kontrollbegär,utan för att förebygga en kollaps.En riktig jävla krasch.
Att ligga steget före,med ett vidöppet sinne,det är min största hjälp till unge herr gas-broms.
Jag vet att många anser att man ska skicka barnen till skolan oavsett.Om de inte har feber,38 grader eller mer förståss-för då är det lagligt och okej att vara hemma.
men annars ska de till skolan punkt slut.
När jag möter såna här människor så undrar jag alltid om den personen någonsin varit utmattad?
och i nästa tanke tänker jag;herregud vad skulle den här arma människan ta sig till om det bara tog stopp en vacker dag?
Skolan är jätte viktig.Superviktig.Livsviktig.
Men inte till vilket pris som helst.
Inte när priset i slutändan är en krasch väl?
Skolan gör ett bra jobb,oftast.men med lite bakbundna händer kan man kanske säga?
Det är inte lärarens fel.
Läraren har nya läroplaner att följa,vilket de behöver för att slippa bli arbetslösa naturligtvis.Och väldigt många elever,med olika stort behov av hjälp.och så är de olika varandra till råga på allt.
självklart finns det lärare som faktiskt borde ta sig i kragen också och säga upp sig frivilligt omgående,eller bli direkt avskedade.Det gäller väl varenda arbetsplats,Att när man inte gör sitt jobb,eller gör ett undermåligt jobb-så får man sparken?
Det är skolplikt i sverige.
Det finns inget mellanting.
Ändå så brister det.
i skolan.
i eleverna.
och i slutkörda lärare.
Barn fortsätter att misslyckas med att följa skolplikten.
icke godkända omdömen.
F i betyg .
Flertalet unga mäktar inte med.
de når inte skolans mål.
Men vilka förutsättningar har de egentligen haft och vad har de fått hjälp med?
Skolplikten är en lag.
och vi ska ju följa våra lagar naturligtvis.
Min undran är Om det alltså är lagligt att stämpla våra ungar med;misslyckad.Oduglig.Värdelös.-i synnerlighet när det inte ens har funnits den rätta hjälpen?
Just det,det är inte skolan/samhället som stämplar dem.
Det görs av sig själv.
På det tomma underkända betyget.Du nådde inte målen.Du uppfyllde inte kraven.Du var inte bra på någonting.
skolplikt.
okej.Men skolan har ju däremot misslyckats med sitt arbete.
Om den unge inte har rätt anpassningar tex-kanske inte ens en enda fast det skulle behövas flera-då är det ju inte den unge som inte når målen?det är inte den unge som inte uppfyller kraven.Det är inte den unge som brister.
Det är skolan.
Föräldraansvar;ja naturligtvis.
En förälder kan skopa över allt ansvar på skolan och mena att det enbart är skolan som brister.
och skolan kan i sin tur inte heller bolla över hela ansvret på hemmet.Att det är hemmet som gör att ingenting fungerar i skolan.
Hemmet och skolan kan kriga och fightas,skylla på varandra och vägra ta sitt ansvar någon av dem-men till vilken nytta för den unge som behöver hjälp?
att jobba för samma sak och mål-fast åt motsatta håll kan aldrig någonsin få ett lyckat resultat.
Föräldrar ska inte behöva släpa och tvinga ett barn till skolan,för att det är skolplikt,men med livet som insats.
Och skolan ska inte heller kräva att en unge minsann kan göra ett bra skoljobb om den bara lägger manken till...
Jag har gjort klart för mitt barn vad som gäller.
och delgett skolan om det med.
NEJ,jag kommer aldrig någonsin acceptera skolk.
En giltig orsak behöver finnas för att göra frånvaro.
jag meddelar skolan om barnet är sjukt av sjukdom som tex feber,magsjuka,hosta,mm.
och jag meddelar såklart alltid anledningen om det gäller någonting utanför dessa sjukdomar.
-försök att få hit barnet.
-det är bättre att han/hon kommer hit.
och så kommer påminnelsen precis som om jag hade glömt bort den;-Det är ju trots allt skolplikt.
Jag vet däremot INGEN vars chef ringt och påtalat att det är bättre att tex utbränd kraschad arbetare kommer till jobbet ändå.
Har du hört talas om det?
på sitt arbete har man utrustning för att kunna utöva sitt jobb.
att utebli med anpassningar till dem som behöver är ju exakt det samma som att plocka av poliserna deras vapen,och ställa dem till svars när de förväntades att använda vapnet för att undanröja farlig person/situation...
-jamen,vi har ju inga vapen?
-du ansträngde dig inte tillräckligt mycket bara?
eller butiksägaren som inte köper in tex matvaror. och sedan beskyller de anställda för att sälja för dåligt.
sälja vad?det finns ju inget att sälja...Hur ska vi kunna sälja bra då???
Glöm inte bort att föreställa dig att från med i morgon så har du full gas och tvärnit samtidigt.Med de orden önskar jag den som törs prova på mitt största lycka till,Och om du lyckas så vore det en ärlig ära och säkerligen till stor hjälp för många att ta del av.
Avslutningsvis;tacksam för att jag inte är vare sig nykter eller drogfri på ren tur i dag heller.
Mitt livs viktigaste beslut togs i lugn och ro med kaffe på sängen.
Att ha gott om tid på morgonen kan vara avgörande för hur dagen kommer att bli.
Jag behöver prioritera att kunna ha flera timmar till övers.
jag behöver ha tid för att kunna utröna vad motståndet till skolan tex kan vara just då.
Vad beror låsningen på?
small,medium eller large ur balans?
Går det att avleda utan för höga krav?
om jag själv är stressad över hur i helvete jag själv ska hinna tll mitt jobb,och samtidigt försöka lirka upp låsningen-utan att överföra min egen stress,utan att skuldbelägga barnet som automatiskt kommer att bära det på sina axlar-oavsett om man aldrignågonsin uttalat att det vore så,hur gör man?
Någon har föreslagit att jag skall åka till mitt jobb.stänga ner både tv och internet och låsa banets tele så att det endast går att använda för att ringa nödsamtal på.
Efter det goda rådet har jag förstått hur korkade en del är,och även hur lite andra kanske vet om saker som de ändå inte kan ge fan i att uttala sig om.
Ja,jag svarade på det där korkade uttalandet faktiskt.
-gör allt det där när du själv är krasslig nästa gång.(vi har Inte pratats vid sen dess!!!)
Om en sådan här person skulle få bestämma så skulle alla med psykisk ohälsa banne mig ta sig i kragen o åka till jobbet,och om den inte har ett jobb så borde den fixa det för fan.Och till alla som är utmattade,utbrända skulle rådet bli att,kom igen nu,plikten kallar.ligg inte här och slöa för fan.marsch pannkaka iväg nu din latmask.Du kan om du vill......
rådet till NPF barn/ungdomar skulle lyda;-va,inte fan ska du vara hemma från skolan.Vadå mår dåligt?på vilket sätt?nähe vet du inte?nähe,men då är du väl inte sjuk om du inte ens vet vad som är fel eller?iväg nu med dig.
eller;Jaha,orkar du inte till skolan idag heller?det här är inget hotell vet du,och ingen lekstuga heller.ingen tv,gaming eller annat för dig förrens du pallrat dig iväg och sköter skolan resten av veckan också....indragen månadspeng också såklart.Pengar får man när man sköter jobb/skola...
gåshud och magsår av bara tanken på att det där tyvärr inte är enbat påhittade historier.
För många är det en verklighet.
För oss som inte lever i den verkligheten måste vi hjälpas åt.
Vi måste hjälpas åt att sticka hål på myten att npf är på låtsas.
vi måste fortsätta stötta den som behöver.
vi behöver fortsätta att främja våra barns skolgång och framgång.Framgångar som inte avgörs på provresultat tex,En framgång är alltid en framgång.
framgång är ett plus.
Ett plus är någonting positivt.
så bli en pluss jägare.
det kan göra underverk!!!
Ge aldrig upp-för det är aldrig försent.
//tack för möjligheten att skriva här.
Tack!J.N
När det inte händer något,så känns det som att livet plötsligt stannar upp,som att någon tryckt på den största stoppknappen i universum.Allting stannar,och allting finns men ändå inte.