((En nyfiken,sällskspssjuk & fika sugen fågel gjorde mig sällsksp större delen av förmiddagen på jobbet.))
Låten ;stark och sårbar ;har flyttat in i mitt huvud. 
jag nynnar på den både högt och lågt…
stark och sårbar,
jag är skör och jag är
oslagbar… ’’’
faktiskt så har jag nästan smulat sönder hela texten.
vänt ut och in på vartenda ord.
tycker om den och ännu mera vad den gör med mig.Hur den får mig att må.
Hur den får mig sänka mitt huvud.låta tårarna göra mina kinder blöta och att jag blir stark av just det där.
Att bli liten och skör en stund för att hitta kraft och energi att resa sig upp och gå framåt!
Att gråta för stt bli stark…
visst låter det märkligt?
Jag har kännt mig vissen i kroppen,snorig och nysit länge och i tisdags blommade skiten ut,äntligen.
i dag på em pallrade jag mig upp och ut.
skönt och befriande,men jag dkulle ljuga om jag sa att jag är frisk…
ärligt talat så är jag helt slut.
känner mig unklig,gnällig och besviken.
besviken för att jag  inte orkar.
precis som om jag själv skulle kunna styra och domdera  över  feber eller ej…
vansinnigt men ändå,så känns det så.
Men förhoppningsvis så vänder det nu,och snart är jag back on track igen.
prestera,fixa,jobba hårt,lösa universums ekvationer och hela världens alla bekymmer-…Att orka allt det där är på något sätt mitt eget kvitto på att jag duger.
och samtidigt blir det kvittot i slutändan som jag halkar på?
hm.
vilken galenskskap.
ska försöka duga utan att halka omkull-tänk om det faktiskt är så att jag duger oavsett om jag gör?
övergör?
gör ännu mera och ännu bättre?
om jag sliter hårdare och jobbar längre…
tänk om det faktiskt är så att jag duger utan allt det där?
tänk att vakna en morgon och stiga upp medans prestationsångesten faktiskt får ligga kvar.?
tänk att göra sitt jobb bara,rätt och slätt och att det skulle vara tillräckligt ?
tänk stt vakna och välkomna en helt ny dag,utan krav på prestige?
omg.
i mirgon ska jag prova det!!!
 
 
  

Häng med på min resa