Test: Ligger du i riskzonen för ditt drickande?

Expert: Handlar inte bara om mängden alkohol utan mönstret

En öl i smyg, lite grann hela tiden, eller en och annan redig bläcka med minnesluckor?

Problematiska alkoholvanor kan se olika ut – och vara lätt att missa.

– Många med riskbruk fungerar bra i vardagen, sköter jobbet och har relationer som utåt sett ser stabila ut, säger psykologen Caroline Erkers.

Riskbruk av alkohol handlar inte om att man nödvändigtvis är beroende. Det handlar om att man dricker på ett sätt som ökar risken för negativa konsekvenser, både fysiskt, psykiskt och socialt, enligt Caroline Erkers, leg psykolog och vd för Svea KBT.

Planerar vardagen runt drickandet

Klassiska tecken är att alkoholen börjar ta mer plats än man själv vill. Det kan visa sig genom att "ett glas" ofta blir flera, att man har svårt att sluta när man väl börjat, att man längtar starkt efter alkohol, eller att man har försökt minska men inte lyckats.

– Andra varningssignaler kan vara att man planerar vardagen runt alkohol, dricker ensam eller i smyg, ljuger eller förminskar hur mycket man dricker, får återkommande bakfylla, får konflikter hemma eller på jobbet, eller märker att sömn, energi, humör, ångest eller kroppsliga besvär påverkas, säger Caroline Erkers.

Caroline Erkers, psykolog.

Ett viktigt psykologiskt tecken är när alkohol blir ett sätt att hantera känslor. Som för att slappna av, stå ut med stress, dämpa oro eller somna.

Vad innebär riskbruk då, vad kan det leda till?

– Riskbruk betyder att alkoholkonsumtionen ligger på en nivå där risken för skada ökar. Det är inte samma sak som alkoholberoende, men det kan vara ett steg på vägen mot större problem om man inte fångar upp det i tid, säger Caroline Erkers.

Mönstret spelar roll

Problematiken kan leda till försämrad sömn, mer oro och nedstämdhet, sämre återhämtning, konflikter, svårare känsloreglering och ökad risk för beroende. Kroppsligt ökar alkohol risken för bland annat olycksfall, stroke, cancer och leversjukdomar.

– Utöver det uppkommer ofta även känslor av skam, skuld, ilska, frustration.

Men var gränserna går är svårt att säga, menar Caroline Erkers.

– Det jag brukar vara mest uppmärksam på är inte bara mängden alkohol, utan mönstret. Till exempel att man ofta dricker mer än man tänkt, att det är svårt att avstå när man väl bestämt sig, att alkohol börjar användas för att reglera stress, ångest eller nedvarvning, eller att man börjar dölja, förklara bort eller förhandla med sig själv kring sitt drickande.

Så vad gör man då, om man konstaterat ett riskbruk, kan man hjälpa sig själv i det?

– Ja, många kan förändra sina alkoholvanor själva, särskilt om det handlar om ett tidigt riskbruk och inte ett etablerat beroende. Men man måste vara ärlig med sig själv och vara villig att faktiskt reflektera och ändra sina beteendemönster. Om man gång på gång bestämmer sig för att dricka mindre men inte lyckas, om man får starkt sug, abstinenssymtom, dricker i smyg eller om relationer och arbete påverkas, då är det klokt att ta hjälp, säger Caroline Erkers.

– Kontrollerat drickande kan fungera för vissa, men då behöver det vara konkret, inte bara en allmän önskan eller abstrakt mål.

Om man som anhörig ser de här tecknen hos någon i sin närhet är det ofta bättre att prata om det man ser och känner än att börja med diagnoser eller anklagelser, säger Caroline Erkers. Det är lätt att man pratar om den andra personens beteenden och att den borde minska eller sluta, vilket sällan tas emot väl.

– Säg till exempel: jag märker att du ofta dricker mer än du tänkt och jag blir orolig för hur du mår, i stället för: du är alkoholist. Eller "jag ser att du ofta känner dig bakfull, jag vill bara fråga hur du mår och om du känner att det är problematiskt" i stället för "du kanske ska sluta dricka så mycket", råder hon.

Skydda dig själv

Välj en lugn stund för att ta upp det – när personen inte är påverkad. Var konkret. Undvik att kontrollera, skälla, anklaga eller hota, eftersom det ofta leder till försvar och skam. Samtidigt ska man inte hjälpa till att dölja problemet, bortförklara konsekvenser eller ta över ansvar som personen själv behöver ta.

– Man kan gärna erbjuda stöd i att söka hjälp, följa med till vårdcentral, kontakta Alkoholhjälpen eller föreslå en vit period tillsammans. Men man behöver också skydda sig själv. Om drickandet påverkar hemmet, barn, ekonomi, trygghet eller relationen behöver den anhöriga också söka eget stöd.

Vad innebär kontrollerat drickande?

Kontrollerat drickande kan fungera för vissa, men då behöver det vara konkret, inte bara en allmän önskan eller abstrakt mål. Exempelvis:

• Sätt en tydlig gräns innan du börjar dricka.
• Bestäm alkoholfria dagar varje vecka.
• För alkoholdagbok under några veckor.
• Undvik att ha alkohol hemma om det triggar dig.
• Identifiera risksituationer, till exempel fredagsstress, ensamhet, social press eller semester.
• Berätta för någon att du vill minska.
• Planera vad du ska göra när suget kommer, exempelvis ta en promenad, ringa någon, äta något, dricka alkoholfritt eller vänta 20 minuter innan du fattar beslut.

En viktig säkerhetsaspekt: om man druckit mycket och länge och får skakningar, svettningar, stark oro, förvirring eller andra abstinenssymtom när man slutar, ska man söka vård. Akut alkoholabstinens kan i svåra fall vara allvarligt och leda till komplikationer som krampanfall och delirium tremens.

Källa: Caroline Erkers, leg psykolog och vd Svea KBT.

Aftonbladet 20260812