Att slungas tillbaka i tiden…

jag är på jobbet när jag får samtalet som slungar mig tillbaka många många år,.Ett samtal som får varenda hårstrå att resa sig,inte på något behagligt sätt.

snarare tvärtom.

Magen vänder sig ut och in och marken snurrar under mina fötter,mina händer skakar och det känns som om jag inte får  luft.

-hallå…Är du kvar eller?
jag är kvar svarar jag.
men det är jag  egentligen inte.
jag är tillbaka i min mardröm.
eller rättare  sagt mina barns  mardröm.
mina barns uppväxt med en sup och knarkar morsa.
jag älskade dem direkt när jag fick veta att jag var gravid.
jag älskade dem över allting annat.
men ändå kunde jag inte låta bli skiten…
jag var ren under hela graviditeterna och under ammningen.
men sedan var det någonting som hände.
Bara en gång…
det blev många många gånger.
om och om igen.
värre och värre.
mardrömmen.
helvetet.
Nu är det någon annans barn som lider.
min vän berättar om barn som far illa…
-vad ska jag göra undrar han?
han har inte sovit i natt,bara finderat på vad msn kan göra…
- du vet vad man behöver göra,och du vet vad vi aldrig någonsin får göra söger jag.
vi får aldrig någonsin blunda för sånt här.
snälla,hjälp barnen.
jag gråter när jag säger det.
snälla…hjälp dem.//j.n