Att stödja varandra när det värsta händer

Maria är en av de återkommande gästerna på Räddningsmissionens soppmässa. I vintras dödades hennes son. I en intervju med Räddningsmissionens pastor Eva Erlandsson berättar hon om sonen och tiden efter hans bortgång.

Är min son skadad eller död?
Det var strax efter midnatt när polisen knackade på Marias dörr. Hon låg och sov. De frågade om hon är Maria, mamma till Eddy. Det hade varit bråk några timmar tidigare på kvällen.
Jag var på något sätt beredd, berättar Maria. Två gånger tidigare hade de fått i gång honom i samband med en överdos. Jag visste att polisen när som helst skulle kunna komma med ett sådant besked.
Maria berättar att Eddy var väldigt energisk som liten. När han var 5 år fick han diagnosen damp. Det är det vi kallar ADHD idag.
Han var överallt och ingenstans. Han kunde gå hem från skolan utan skor, sa att han glömt dem. Det var inte lätt att vara ensamstående med honom, även om jag förstod att han bara ville väl.
Maria berättar om första gången hon kom på honom med droger. Han var 12 år och hade rökt Cannabis.
När jag frågade honom svarade han ärligt. Då hörde jag av mig till det sociala för att få hjälp.
Sitt första behandlingshem kom Eddy till när han var 13. Det var i en annan stad men de sågs på helgerna. Det blev flera behandlingshem, ibland fungerade det ganska bra. Men när han fick egen lägenhet, blev det problem. Han tog in alla möjliga människor, det fanns inga gränser.
Som mamma har jag ofta tagit på mig skulden. Att jag kunde ha varit en bättre förälder. Men jag gjorde mitt bästa, det jag trodde var bäst i olika situationer. Jag sa ofta till honom, varnade honom för ställen och människor. Men jag kunde inte styra honom.
Sista kontakten med Eddy hade Maria på måndagen två dagar innan han dog. Då satt de på en bänk och pratade, hade det trevligt. Han var inte påverkad. Hon är glad för det mötet, att det blev så bra.
Det är hemskt det som har hänt, men hade inte detta hänt så tror jag han hade dött av missbruk. Somnat i kylan mitt i vintern eller så. Men det är klart, det hade jag tagit på ett helt annat sätt.
Efter Eddys död har Marias liv på många sätt fortsatt som vanligt. Hon arbetar vidare på samma skola. Varje vecka går hon till Räddningsmissionens Soppmässa och hon går även till Johanneskyrkan. Det är sammanhang där hon känner sig hemma och har varit med länge.
Där många vet vem Eddy var, där han har haft människor som brytt sig om honom.
På Soppmässan har man möjlighet att säga böneämnen högt när man tänder ljus. Maria valde att redan veckan efter Eddys död vara där och säga något om sin sorg. Det gjorde det lättare både för henne och andra som kände honom att förstå och bearbeta det som hänt.
Mitt råd till den som drabbas av något dramatiskt, såsom jag har gjort, är att gå till kyrkan, eller någon grupp för andra som varit med om liknande. Att det är viktigt att prata om det. Om personen ännu lever, kanske är i missbruk, ska man ta emot all hjälp man kan få. Inte förneka att det finns problem. Söka hjälp och inte ge upp.Med din hjälp kan Soppmässan och våra öppna mötesplatser fortsätta finnas där för människor när livet krisar. Stötta gärna vårt arbete med en gåva, ditt bidrag är värdefullt!
Vänliga hälsningar
Räddningsmissionen

Tillsammans när det värsta händer

Att mista sitt barn är fruktansvärt. Med din hjälp kan vi finnas där för fler personer som likt Maria befinner sig i sorg och kris. När du skänker en gåva kan vi erbjuda stöttning, gemenskap och värme.
100 kr kan bli fyra soppmåltider
300 kr kan bli till varma kläder
600 kr kan bli till ett stödsamtal
Tack för din gåva!Ge din gåva härFölj oss på våra sociala medier!FacebookInstagramLinkedIn
Räddningsmissionen
Växel: 031-712 12 00
E-post: info@raddningsmissionen.se
Västra hamngatan 7C 411 17 Göteborg
www.raddningsmissionen.se
Vill du avregistrera dig från våra mejlutskick klicka här.