Förändringar...

Förändringar i all ära,men ibland blir det bara för mycket,och ibland faktiskt dess raka motsats-för lite.Att hitta balansen däri,herregud.....Hur gör man det?Släng på en diagnos på förändringen eller varför inte ett par tre stycken vetja-sen kan vi snacka om att det svänger!Då kan det som ter sig minst och lättast bli det största och oöverkomliga.Och när vi står inför just det där enorma-vad händer då?

Vad händer i mig då?

En del av mig vill fortfarande fly,inte med droger av något slag-men jag pluggar gärna in musiken i öronen och drömmer mig bort,långt långt och i bland jävligt långt bort från det där jobbiga.Det beror naturligtvis även på vad det handlar om,och vilka bekymmer,förändringar jag står inför.)

Jag skjuter upp saker att göra "till sen",eller i morgon.

Jag inbillar mig att jag ger mig själv en liten tidsfrist att vinnna tid och möjligheter på/av.

Fast i själva verket så blir det tvärtom.

Jag skapar bara ännu ett oros moment.

så jäkla dumt och onödigt.

Men gör det bara,ta tag i det direkt bara-tänk om folk bara hade en susning eller kunde låtsas att de hade en liten aning bara.FÖR om det vore så jävla lätt-så hade jag gjort det-för lnge länge sedan.Omgående till och med.

Men även personer som faktiskt vet en del,ändå har just det där braiga tipset;MEN GÖR DET BARA"....ja,då påverkar det mig tyvärr.Och eftersom jag skrev tyvärr efteråt,så är det ingen positiv känsla det goda skit rådet ger mig.Jag ber om ursäkt över mitt ordval.Det är inte direkt illa menat men jag vill nog bara understyka att såna där goda råd går bort väldigt snabbt...och kan även vara så att respekten för vederbörande får hänga med bort...)

Nåväl.

Det är tordag och en hel arbetsvecka är snart gjord igen.

Att jobba heltid-är egentligen en halvtid för mycket för mig...Men jag har inget val.

Jag har i särklass världens bästa jobb.För mig är det verkligen det.Att få vara ute hela dagarna,det krävs lite styrka och motion,att arbeta med kroppen som det främsta redskapet är OM man gör rätt vill säga-en mirakel kur för min kropp,och i bara farten så kan jag rensa min skalle från ogräs och allting annat som far runt där inne som töntiga frågetecken och bara längtar efter att få bli färdigtänka tankar och få en alldeles egen punkt slut.

Så allt det där som jag behöver göra-som jag behöver göra när jag kommer hem-det hamnar lite i skymundan...

att göra lisan blir längre i takt med att jag skjälv blir "tröttare",och så det klasiska,plötsligt behövs så mycket mer energi och kraft till att fixa allting...och handen på hjärtat,Vem fan orkar tanka när man är "trött" att man allvarligt funderar på att ringa en taxi hem för att man inte orkar köra hem själv...

ironiskt.

och väldigt moment 22 hela tiden.

Jobba för att leva.

Och för att kunna leva måste du orka.

Och för att orka måste man kämpa på.

och för att kämpa på måste man hålla i.

osv osv osv.

man måste klara det helt enkelt.

Man har två val i det läget.

antingen stångar man skallen blodig emot cementväggen(den berömda och avskyvärda...)Eller så gör man det man måste,sållar ut det absolut viktigaste och sen koncentrerar man sig enbart på det.

jag vet att mina vänner vet att det är så här,och att det är därför som vi inte ses mer än nån enstaka gång.

vi vet också att det kkommer att bli bättre,det kommer att finnas tid för många träffar,mycket kaffe drickande och goa skratt.

men just nu,är det som det är...

Solen skiner och värmer upp allt som varit kallt.Underbart.Det börjar våras ordentligt och luktar redan sommar.

Jag är återigen proppfull av tacksamhet för att jag slipper vita knogar och längtan efter berusning av vilken typ som helst.En dag i taget njuter jag av min 24 timmars frihet.

Jag passar på at ta kort på allt och ingenting,och jag skulle vilja säga att jag fröjdas i själen på så många sätt.Jag njuter.Och livet är förnämligt banne mig.

Nej,det är ingen räkmacka, och  långtifrån lyx och glaumor.,det finns ingen skatt gömma att plocka fram,Men,ändå-Livet är banne mig förnämligt och härligt ändå.

Jag skulle aldrig byta bort den här dagen mot en dag i rusets.

Inte en enda av mina nyktra drogfria dagar skulle jag byta bort och jag har hittills aldrig någonsin ångrat en enda utav dem!

Ingenting är omöjligt.

Glad och lättad över att ha hittat on/off knappen när det gäller att skriva igen.Ibland tar även det bara tvärstopp.

Att skriva inlägg stod inte med på dagens agenda-nu blev det gjort ändå,och någonting annat fick ställas åt sidan...

Hux flux och innan jag vet ordet av så är det väl dax att bädda ner sig och försöka sova sig snygg.

hihi.

njut av varenda sekund.

Jag älskar livet-för häri finns ju VI!!!

J.N