IDAG ÄR DET 4 200 DAGAR UTAN ALKOHOL

För mig är det stort, 4 200 dagar utan alkohol, är större än personer utan beroende kan tänka sig.

Tänk att en dag i taget, det viktigaste först, jag är den viktigaste, har blivit så många dagar.

Jag hade aldrig trott det här, kanske någon månad, max något år, sedan hade det gått rakt åt helvete.

Att våga leva den första tiden, med ångest och rädslor, inte fly in i flaskan, är jag otroligt stolt över.

Den hjälp som jag till slut fick, var helt avgörande vägen till där jag är idag.

Om sjukvården och Försäkringskassan fått som dom ville, hade mitt liv varit något helt annat, om jag ens varit vid liv, så ser verkligheten ut.

Men idag känner jag bara en tacksamhet, till personer som verkligen förstod, och såg hur illa det var, dom personerna vågade, vara ärlig mot mig, inte hålla på att dra mig medhårs, tycka synd om mig, ändra på ett liv, som spårat ur, för länge sedan, hitta ett ljus att följa.

Eftersom jag inte förstod själv, hur illa det var med mig, så blev den biten glasklar, när terapeuten talade om för mig, du ska gå kvar här 16 veckor i höst, plus urinprov, en gång i veckan under sommaren.

Här var den en person, som ville ge mig ett nytt liv, frågan som jag ställer mig, varför??

Jag är bara så tacksam!!

Mina rutiner funkar, vargen är en stor del i det här, men att barnen litar på mig, men framför allt äldsta barnbarnet säger, morfar jag är stolt över dig, precis lika stolt jag är över henne.

Det som är konsten i det här livet, är just livet!!!!

Att leva ett liv, som är ett liv, som inte ska vara att leva med rädslor, eller ut och jaga, se till att mitt liv, passar mig, vad andra tycker, bryr inte mig, jag är ju den viktigaste person.

Nu om några minuter, kommer minsta kusinen på kaffe, det är inte ofta vi träffas, tror det är över två år sedan, roligt!!

Lunchen blir köttbullar, potatis och gräddsås med lingon!!!

Ha en trevlig tisdag!!

Kram!