Underbara Regn & svalka!

"Ljuset i tunneln"-Just nu är det hur märkligt det än låter faktiskt regnet som är det.

Igår kväll var jag nere vid odlingslotten och skulle vattna,vilket absolut var en livsnödvändighet.Odlingen höll på att förvandlas till lilla sahara...

Att konka med vatten är tungt,men i går gick det undan i raketfart.Jag har då   aldrig någonsin i hela mitt iv blivit så knott biten...Kanske hade de fått värmeslag ?Iså fall är de förlåtna,Om inte så är det fucking krig nu(eller nästa gång våra vägar möts))

Avslutade sen kväll på ute gymmet,men det fanns ingen ro där heller tyvärr.

Däremot en jäkla massa knott!!!!gahhhhhhhhhhh)

Så jag gav till slut upp och trampade hemåt.

Luften var så tung,och kvalmig.Nästan outhärdlig.

För en gångs skull skulle metrologerna få rätt,de hade utlovat regn,och prisa gud-vilken lättnad när det äntligen stod som spön i backen.

Nästan som om livet återvände.

Ljuset i tunneln.))

Den här semestern har gått i raketfart.

Och väldig speciell.

Olik andra semestrar på många sätt-Men definitivt en värdefull och fantastisk tid.

Tänk att kunna mixa i hop  en enkel vardag med inslag av glädje,längtan,tålamod,träning,frukost på stranden,några små utflykter,förtjusning och mycket mycket mera!

Att få till en väldigt inrutad vardag så att den känns som ett äventyr varenda dag-är inte det i sig helt magiskt?

Vi har kämpat på bra,och sidovinsterna låter inte väntas på sig.

När lillkillen vaknar före larmet på telefonen,gör sitt morgonfix och är redo att sparka igång en helt ny dag,med ett leende-det är någonting mycket större än en sidovinst.

När egna intiativ tas 

och när en lång stekande het sommardag/kväll ger plats åt kvällsro och en god natts sömn-när det fortfarande finns energi kvar i honom  innan han stupar i säng-Det är det största och bästa kvittot på att vi har gjort helt rätt.

Jag skulle inte vilja säga att vi har jobbat på semestern-det rimmar inget vidare.

Men vi har trots allt gjort ett hästjobb!

Naturligtvis är han den som får bära fanan-säger man så?

Överaskningar kan vara svåra.ibland fungerar det ,men ibland kan de få helt motsatt effekt.

Det finns liksom ingen hårfin linje ens att följa.

Man behöver läsa och känna av läget med en fingertoppskänsla utan dess like,om man vill få ett lyckat resultat alltså.

Att bara häva sig i väg på något äventyr,det går bort direkt-OM det inte går under ramen för special intresse förståss.Då skulle det fungera.Men annars,så är det ingen vidare bra ide...

Då är det bättre att plantera ett litet frö först,lägga ut ett litet "spår",och se om det nappas på.

I några dagar (närmare bestämt hela veckan))så har jag berättat om gocart tävlingen i skara för många många år sedan.Hur hans pappa körde om allihopa varv efter varv.

Att jag sen när vi skulle till lunedets badplats tyvärr,råkade köra förbi infarten och fick åka till gelleråsen motorstadion för att vända och det råkade bli brevid en go cart skylt oxå,ja då kan man väl säga att fröet blivit planterat...

och resterande tid i veckan har det råkat komma upp lite gocart klipp och annonser i sociala medier...

Och så kommer guldläget;

-är du sugen på att göra en kul grej?

-ja,vad för något?

-Åka gocart?

-NU?idag?Jag har aldrig kört det ju...

Hans ögon lyser.

-Det gör inget säger jag med pipiga tönt rösten(förklarar vad det är en annan gång)

Det gör inget för det är ändå jag som kör och du får sitta brevid mig.Duo cart heter det.

MEN VA?

Hur skulle vi få plats i en sån där liten gocart,det är väl knappt så att du får plats själv mamma?

Vi skrattar.

Ska vi?

Ja för sjutton.vi gört.

En planerad,genomtänkt överaskning som passade som handen i handsken.

Att utmana sig.Att uppleva.Att vara delaktig och att njuta av livet-det är så vackert att få vara en del av allting som h'änder just nu!

Telefonsamtalet som väckte mig en morgon med ett orosmoln och klump i magen har tagit ett kliv åt sidan.

Brevid mig står en lång gänglig gosse med lite för korta jeans på sig,och jag utbrister;

-Du har inte bara växt i din kostym unge man,du har även passat på att växa ur dina nyaste favvo jeans...

-men va?vad menar du?fan,du är så knepig ibland och babblar om allting....(han säger det han tänker och känner,och jag klandrar honom inte!

Han tittar på mig och väntar på att jag ev ska tala om vad jag menar.

Jag svarar att om han fortsätter att växa så här,så kommer jag kanske att bli tvungen att mata honom med stopp å väx.

-ja,eller så kan du bara köpa ett par nya jeans för fan.?!

Han rusar nerför trapporna och ropar sedan upp mot balkongen,

jag älskar dig fast du är lite knäpp!

Jag tittar länge efter honom,och jag hoppas att han vet hur stolt jag är över honom.

//J.N

.