LITE MYCKET AV DET MESTA

Hello! En ny dag rutiner fixade, tre lasagner i ugnen, nu är det dags att skriva lite.

Jag skrev i natt, om barn som far illa, djur som far illa, är det någon som anmäler??

Tydligen inte!!

Frågan är som vanligt, är man rädd för att kränka???

Eller skiter man fullständigt i det här problemet???

Många tror bara att det handlar, om barn, till föräldrar med olika problem, typ narkomaner, alkoholister.

Men nu är det ju inte så enkelt.

Här finns det ju barn, som kanske redan nu, hänger på en lös tråd, för att vara förlorad.

Jag skrev, för att jag funderar på, om en elev kommer till plugget, i lortiga kläder, luktar, varför tar man inte reda på, vad är problemet???

Eller tar kontakt med socialtjänsten??

Men som vanligt, finns det ett lås, ordet kränkning.

Det här är ju inte första eller sista gången, det här problemet dyker upp, kanske är det någon elev, går med trasiga kläder och luktar illa.

För att fortsätta på det här spåret, där kränkningen är ett tydligt hinder för lärarna, eller???

En vän till mig, hjälpte en tjej, som hade samma kläder varje dag (träningskläder), trasiga skor, tovigt hår, hygienen var inte på topp, reagerade lärarna??

Både JA och NEJ tyvärr!!!

Lärarna hade lagt märke till det här, men man ville inte kränka eleven.

Detta jävla ord!!!!!

Kränka!!!!!

Vi får höra politiker säga, barn är det viktigaste vi har, det får absolut inte hända dom något, dom är vår framtid!!!

Är det problem så ska det anmälas till socialtjänsten, men vad händer på den här fronten då???

Tyvärr! Är det många av dom unga som vi läser om, som har haft problem, ända sedan födseln, föräldrar söker hjälp, lärare anmäler, poliser anmäler, men inget händer, frågan igen, varför??

Alla vet med sig, stoppar man problemet, när det knappt är ett problem, då kan massor av ungdomar räddas!!!!!

Någon tänker säkert, det är ju föräldrarna som har, huvudansvaret!!!!

Men många föräldrar behöver hjälp och stöttning, för att fixa sin son/dotters uppväxt, men många föräldrar stångar huvuden blodiga, det händer absolut ingenting.

Jo! när det är dags för Sis hem, men då är det ju för sent!!!

Varje liten miss i början, blir jävligt stort i slutändan!!!!

En text från P-O Mårtenssons bok "Loser syndromet" som alla borde läsa (lyssna på)