RÄCKER PUSSLET LIVET UT

Som jag skrev om i natt, så var NA mötet riktigt bra, med personer som fick sina nyckelringar, med sin egen nykterhet i månader, men också för en dag.

Allt det här är ordentligt givande.

En person sa, jag är stolt över min tid, jag är rädd för, att glömma min nyktra tid, eller inte sätta värde på min nyktra dag.

För mig är det likadant, är jag inte stolt över min nyktra dag, där jag ändrade mitt liv, hur fan är jag funtad då??

Som vanligt, så handlar min delning om, rutiner och platåer eller pussel eller ett ljus som i SUICIDE ZERO.

För mig, är det otroligt viktiga punkter, som är en kedja, där varje länk måste vara säker, där varje morgon året runt, är en viktig del, som gör att länkarna blir starkare, för varje dag.

Tänk om bergsklättraren struntar i sina rutiner, när han/hon ska klättra uppför det där berget, när han/hon ska ta det där svåra stora steget, för att komma upp till sista svåra tredjedelen, då händer det, som absolut inte får hända, en dålig länk brister, han/hon faller!!!!!

Det är just det här, som mina och dina rutiner, ska sätta stopp för.

Förstår vi det här, gör vi rutinerna, så är faktiskt ett fall, riktigt långt borta, efter mina fantastiska uträkningar.

Att tända ett ljus, som gäller det liv som hade kunnat, vara ett ljus på min grav, så är det otroligt viktigt för mig, att förstå varför det hände mig, som inte skulle hända mig, men hände mig ändå.

Det har ingen betydelse, om jag mår bra, eller dåligt, ljuset är en viktig del av mitt liv.

Vad händer, när lågan inte ger skenet????

Samma betydelse, har ljusen för min nykterhet, ett ljus är för mig, det andra ljuset, är att ge personerna, som fortfarande är där ute i kylan, en tanke, en styrka, kärlek.

Mitt pussel kommer att hålla på att läggas, dag efter dag, kanske hittar jag en bit, som passa in i mitt eget pussel. Mitt pussel har i dag ca 4200 bitar, men det fattas fortfarande en bit, men när är mitt pussel klart då?????

Hur börjar man med sitt eget pussel??

Det är faktiskt, upp till var och en.

Men jag vet ju, varje del i mig måste förstå, den här sjukdomen är progressiv och dödlig.

Vi klarar inte av den här sjukdomen ensamma, vi måste våga ta hjälp, våga lägga skam och ångesten, i andras händer, för att hitta rätt väg, för att börja pusslet, som har fler bitar, än vi kan tänka oss.

Men det här pusslet ger oss så otroligt mycket tillbaka, bara vi har tålamod!!!

Nu är det dags för köket, och lunchen!!!

Det blir köttbullar med gräddsås och lingon, potatis!!!

Dagens text, kommer från "Leva Nykter"!!!!