Stor fest på gång...

Två av mina vänner fyller år med några dagars mellanrum.Högtidliga år som skall firas med klackarna i taket.En stor fest,massor av människor,god mat,trubadur,dans och en bar som aldrig är stängd eller tom.

Jag ska hjälpa till att fixa i ordning och förbereda dagen före.Det sk a bli jätteskoj.

Så kommer min inbjudan till själva festen,och samtalet från min vän.

-snälla du kommer väl?Vi ska ha så kul.

Min mun är på väg att svara jaaaa självklart kommer jag.

Men jag säger någonting helt annat.

Jag lindar inte in någonting i bomull.försöker inte snärja mig på något sätt.

Jag tackar för inbjudan-för mig betyder det väldigt mycket att jag ens är välkommen på festen.Jag vet att det kanske finns någon mer som inte kommer att dricka alkohol,någon är ju chaffis,och någon annan kanske har andra anledningar att inte dricka .För mig är ingenting av det där någon sorts hjälp eller livlina.Jag blir inte mindre alkoholist för att någon annan inte dricker.

Att det däremot skulle kunnas kännas bra att vara flera som inte dricker det är en sak.Men ändå,så är det ingen säkerhet för mig.

Att jag har varit nykter & drogfri flera år,är inte heller någon säkerhet eller garanti.Det finns ju inget sånt för denna sjukdom.Den kommer jag att ha resten av mitt liv-och jag behöver ta det på allvar.

Jag behöver vara ärlig och jag behöver tänka och agera klokt.

Vore det inte kul att utmana sig själv för att se om det funkar?

en sådan fråga får man bara från någon som inte vet ett skvatt om beroendesjukdomen.alternativt så är det sig själv man ställer den frågan(och om man gör det så är man redan långt långt gånget in i återfallet,.

-På vilket sätt skulle det vara kul att utmana sig själv om en sådan sak?ungefär lika kul som att prova att koppla ur respiratorn för någon bara en pytteliten stund,bara för att se om personen inte kan klara sig utan ?

Jag behöver inte utmana mig.Jag vet redan att jag är en alkis.Det räcker.

Nykter,tack och  lov-men likförbannat en alkoholist.Och en festlighet med mycket alkohol är ett paradis för den som är törstig och kan vara ett rent helvete för den som önskar fortsatt nykterhet.

Visst,det kanske skulle fungera jättebra att vara med på festen.Vem vet,jag kanske inte ens skulle bli något påverkad eller törstig alls.Kanske skulle jag slå klackarna i bordet och festa lös som aldrig förr-nykter.Så skulle det kunna bli.Men det skulle oxå kunna påverka mig på andra sätt.Ett återfall är alltid en armlängds bit bort...

kanske skulle närvaron av alkohol inte störa mig.

kanske inte där och då,

(min sjukdom är slug som fan,och om min best har vaknat till så skulle festen kunna bli toppen och fortsatt nykter .

Men jag känner min djävul.

Det skulle kunna bli ett spel för galleriet.

och för mig själv.

Jag klarar det.

Åker hem.

Och när jag minst anar det så fäller han mig.

jag kanske klarade själva festen,åkte hem nykter och stolt.Men tänk om jag hade väckt en pömsig trigger?kanske en trigger som tidigare inte funnits?

Jag skulle kunna fundera hit och dit dygnet runt ang hurvida jag skall vara med på festen eller inte...

Jag skulle kunna bolla frågan med mig själv och med hela jordens befolkning med,men stopp.

stopp stopp stopp förihelvete.

Bara just det,att ens grubbla på det-betyder att jag inte skulle vara helt på det klara om det verkligen skulle fungera eller ej?

Just det där är avgörande för mig.

Jag tänker inte äventyra någonting.

jag tänker vara rädd om mig och jag kommer att göra allt i min makt för att få behålla det liv och den frihet jag har nu.

Kanske blir mina vänner besvikna?

Om de skulle bli det-så är det inte några riktiga vänner.Riktiga vänner tycker inte att det är en bra ide att jag kliver rakt in i ett ev återfall.

Jag är tacksam för min inbjudan-och jag hoppas att det kommer flera tillfällen för festligheter av olika slag,.Jag hoppas att få äran att bli tillfrågad igen,.Jag tycker om att höra till,även om jag inte alltid kan närvara!

//J.N