Tillsammans Mot Cancer...

Igår gick den 24 timmars långa stafetten  av stapeln.Att gemensamt gå,springa,rulla,lunka,(att ta sig runt de olika banorna på det sätt man kan)och gemensamt samla ihop pengar till cancerforskningen.

Det var underbart att vara där och en del av detta.Jag bidrog på det sättet jag kunde.Det var en ära att gå några extra varv för vänner och bekanta som inte själva hade möjlighet att närvara på det sättet.

Det var en fantastisk uppslutning i vår stad och från alla åldrar.

Jag lade märke till en del saker.

ganska många olika saker till och med.

För det första så känndes det som att det låg en "fredad plats" aura runt centrum,och alla banor.

Människor log mot varandra.

Hejade på varandra.

Gjorde highfives med okända.

Jag såg människor mötas ,och oavsett vem & oavsett bakgrund-så var vi allihopa så likställda med varandra.

Ingen var mer betydelsefull igår.

och ingen var heller inte mindre viktig.

På bänkarna satt mina vänner från förr.

Jag kommer aldrig att se på dem på något annat sätt än det jag alltid gör.

De är människor.

Med känslor.

Med förhoppningar.

Med livsöden.

Någon ropade efter mig,Heeej-Heeeeja dig.

Jag gör ingen skillnad på oss.

-Heja OSS svarar jag.

En av dem lunkar med mig en liten bit.

Det glädjer mig att så många uppmärksammade det,och ännu härligare att hejaropen och Well done´s hejaropen inte tystnade.De blev högre.

Glädjen i den personen som lunkade med mig kommer jag att minnas för alltid.

Även leendet.

Och tårarna.

-Tack för att du bidrar hejade jag.

-Jag har aldrig kännt mig så viktig och behövd som just nu,vet du det svarade han och kramade mig.

-Du är jätte viktig idag,du gör en jättefin insats just nu,men kom ihåg att du är fan i mig exakt lika viktig i morgon.Och i övermorgon.och alla andra dagar efter det.!

I går var en fredad dag.

Där alla fick lov att finnas till.

Jag lade märke till lite andra grejer också.

Alla olika tält som lagen hade uppställda.

Det fanns grejer i dem.

Allt från väskor,till lotter.

Och en del hade försäljning i sitt tält.

Det fanns massor av grejer.

Men igår verkade det som om ingen ägnade en enda tanke åt att vakta sitt.

Jag tycker det var helt magiskt att se detta.

Att människor litade helt och fullt på varandra.

Att vi öppet och uppriktigt kunde mötas och enas-där alla var lika viktiga och värdefulla.

Från människor på de berömda bänkarna,till barnens häftiga superhjältar-Jag är så otroligt stolt över oss allihopa.

låt oss aldrig någonsin glömma bort att det är tillsamans vi är starka!

//J.N